Malin Hasselskog, Institutionen för freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet har disputerat med avhandlingen Development intervention on the ground. Hennes slutsatser än intressanta inte minst med tanke på den "nya biståndspolitik" som vår biståndsminister lanserat, med hårt fokus på resultatuppfyllelse.

Malin Hasselskog har studerat varför det oftast är en stor diskrepans mellan planerade mål i biståndsprojek och de faktiska utfallen av desamma. Hennes utgångspunkt är att alla biståndsinsatser de facto är interventionern i komplexa lokala samhällen. Underliggande - men aldrig klart uttalad - är alltid ett antagande att samhället som "drabbas" av insatsen behöver förändras på ett eller annat sätt och att expertis, teknik eller annat utifrån kommer att åstadkomma denna förändring. Man tänker sig också att förändringsprocesser helt går att förutse och planeras fram. Därmed tar man inte tillräcklig hänsyn till lokalsamhällenas egna specifika förutsättningar och inbyggda dynamiker. Lokala maktförhållande m.m. kommer oundvikligen att suga upp och förändra innehållet i insatserna.

Slutsatsen blir dock inte att sluta med bistånd, men att - tvärtemot trenden idag - släppa ambitionerna på att alltmer sofistikerade designer av biståndsprojekt kan garantera att resultaten av insatserna blir exakt det man hade planerat. Istället måste man släppa kontrollbehovet och inse att allt som inympas i ett lokalsamhälle utifrån kommer att omformas av dem som lever i lokalsamhället. Och därmed se mer till hur processer utvecklas än vilka konkreta resultat som uppnås vid specifika tidpunkter.

Hela avhandlingen på engelska kan nås på:
http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21129

En sammanfattning på svenska på nedanstående bilaga